Apropå den nya rondellen vid Norrtull

Den 15 mars röstar man i fullmäktige om Norra stations framtid. (Och om Norrtulls framtid.) Därför, varsågoda kära läsare, ett motförslag i elfte timmen.

Jag kommer i det följande inte att polemisera mot den bebyggelse man föreslår på den gamla bangårdsmarken – det finns det andra som gör. Och själv har jag redan på annan plats sagt allt jag har att säga om stadsbyggnadskontorets ständiga tendenser till stilarkitektur (jfr begreppet stilmöbler). Jag nöjer mig i det följande att diskutera den trafiklösning stadsbyggnadskontoret föreslår för Norrtull: en ny rondell.

Det är ju nämligen av allt att döma så att dagens lösning (utan rondell och med Uppsalavägen dragen öster om de båda tullhusen vid Norrtull) redan har kapacitet att ta hand om framtidens trafik förbi Norrtull.

Därför föreligger av allt att döma inte omedelbart några trafikala skäl att bygga en rondell. Det handlar mer om stil. Man tycker nog att Norrtull av idag är trist. Man tror att det skulle bli finare med en (pampig?) rondell. Men personligen är jag starkt misstänksam mot stadsbyggnadskontorets illustrationer (akvareller minsann, för ökad mysfaktor!) som visar Norrtulls framtida rondell som en trevlig park med folk som strosar omkring. (Lika misstänksam som jag är mot de arkitektillustrationer som nyligen försökte få det nya Brunkebergstorg att se levande och välbesökt och trevligt ut.)

Jag tror snarare att det är symmetridjävulen som varit framme när stadsbyggnadskontoret nu föreslår att Uppsalavägen skall ledas in i symmetriaxeln rakt mot de båda små tullhusen. (Varför det? Varför rakt mot dem?) Trafiken kan dock inte ledas in mellan tullhusen eftersom utrymmet mellan dem inte är brett nog. Därför (!) har man placerat en rondell framför tullhusen (fortfarande i en symmetrisk komposition som utgår från tullhusen och så vidare). Min gissning är att om tullhusen stod längre ifrån varandra skulle man inte alls föreslagit någon rondell just här, då hade man lett trafiken rakt fram in mellan tullhusen och in i en trevägskorsning istället, liknande den som redan finns vid Norrtull öster om tullhusen.

Eftersom dagens lösning (utan rondell, Uppsalavägen leds öster om tullhusen) av allt att döma redan klarar framtidens kapacitetskrav föreslår jag istället att Uppsalavägen inte leds rakt mot tullhusen (som i stadsbyggnadskontorets förslag) utan istället väster om dem. Det finns nämligen stora stadsrumsmässiga vinster att göra av att dra Uppsalavägen just väster om tullhusen (istället för öster om dem, eller rakt mot dem): då förändras nämligen genast i ett slag det tråkiga Norrtull och den tråkiga södra entrén till Hagaparken i grunden (på ett mycket mer övertygande vis än i stadsbyggnadskontorets förrädiskt idylliska akvareller). Tullhusen står med ens inne i Hagaparken – istället för långt, långt utanför den. Tullhusen utgör med ens Hagaparkens nya entré.

Dela upp Norra stationsprojektet

Om fullmäktige skulle vilja hålla möjligheterna öppna för en sådan här lösning (eller någon annan alternativ lösning av Norrtull med omgivning) så kan de helt enkelt undanta den östligaste delen av detaljplanen från beslutet, sådant görs med jämna mellanrum – man lyfter bort en del av en detaljplan, och godkänner resten. Jag vill därför uppmana fullmäktige att den 15 mars undanta den östligaste delen av detaljplanen från beslut, för att möjliggöra en annan utformning av Norrtull.

Dela Norra stationsprojektet i två delar. Behandla bebyggelsen på bangårdsmarken (fastighetsmark) för sig och trafiklösningen för Norrtull (gatumark) för sig.

Detta förslag publicerades den 10 mars 2010 av sajten yimby.se:
Norrtull: istället för rondell
Förslaget återgavs även på tidskriften Arkitekturs blogg 10 mars 2010:
Norra station – ett alternativ?
Förslaget publicerades dock allra först den 6 mars 2010 på Mikael Askergrens blogg under följande rubrik:
Norrtull: uppmaning till fullmäktige

Mer om varför Mikael Askergren är misstänksam mot de arkitektillustrationer som nyligen försökte få det nya Brunkebergstorg att se levande och välbesökt och trevligt ut: Brunkedoglio

Mer av Mikael Askergren om stadsbyggnadskontorets ständiga tendenser till stilarkitektur:
Problemet med bostadsområdet S:t Erik

Föregående | Hem | Nästa