Stadsförnyelsestrategi för Stockholm

Jag jobbade en gång i tiden som lärare på Arkitekturskolan KTH. Tillsammans med mina kolleger Johan Johansson och Lars Marcus brukade jag leda ett veckolångt seminarium som gick ut på att vi till att börja med tog en vanlig Stockholmskarta och klippte bort en bred väst-östlig remsa (Riddarfjärden-Saltsjön) och klistrade ihop det som blev kvar. Studenterna fick sedan i uppgift att i skissform föreslå stadsförnyelseåtgärder – som om den hopklippta kartan var verklighetens Stockholm.

I seminarieform diskuterade vi också frågan: om man tar bort Riddarfjärden, Slottet, Stadshuset, tar bort mycket av det som är speciellt med Stockholm, de arkitektoniska monumenten, och allt det som är vackert, det vill säga i princip Riddarfjärden och utsikten från Fjällgatan, vad får man då kvar? Jo bara en rutnätsstad. Är det bättre eller sämre? Slutsats: bättre. Det är viktigare att det finns gator än att det finns vatten, viktigare att det finns butiker och kontor och bostäder än att det finns monument, viktigare att staden fungerar än att den är vacker.

Den här digitalt manipulerade flygbilden är dock av yngre datum, den är resultatet av en lek vid datorn någon gång i vintras. Vore inte Stockholm en mycket intressantare och på många sätt bättre stad utan Riddarfjärden och Saltsjön och überpittoreska Gamla stan? Hur kul är Gamla stan egentligen? Och vi skulle slippa Slussendilemmat.

Fotomontaget publicerades i arkitekturtidskriften Kritik, Stockholm, nr 6-juni 2009, som illustration till en text av Mikael Askergren om Hammarby Sjöstad och om Francis Fukuyama: Ett Stockholm vid historiens slut

Läs artikeln/ladda ned fotomontaget som PDF: Kritik #6

Föregående | Hem | Nästa